Genom att integrera informationssäkerhet i alla steg av digitaliseringsprocessen skapas lösningar som är både hållbara och pålitliga. När fler i organisationen förstår vikten av säkerhet, kan digital transformation ske både snabbare och tryggare.
Sverige genomgår en omfattande digitalisering där privatpersoner, företag, myndigheter och organisationer i allt större utsträckning använder digitala tjänster och internetbaserade system. Digital teknik underlättar vardagen genom möjligheter som e-tjänster för bankärenden, inköp, deklaration och kommunikation med myndigheter. I många lägen blir också digitala tjänster en förutsättning för samhällsfunktioner, som inom vård, skola, offentlig förvaltning eller finansiella system.
Samtidigt är samhället på väg mot en åldrande generation, där ett få antal unga kommer behöva ta hand om många äldre, vilket ställer enorma krav på att digitaliseringen måste hålla ett högt tempo. Digitalisering kan också ses som ett framåtskridande i sig – som en motor för tillväxt, innovation och effektivisering. Men att digitalisera är också att ställa högre krav på verksamheten och tankesättet. När mängden information som flödar mellan organisationer och individer ökar är det svårare att kontrollera vem som har tillgång till vad, och att hålla koll på informationen i sig. Det ger en ökad komplexitet i digitala miljöer och gör det svårare att få en tydlig överblick över informationsflöden, systemberoenden och behörighetsstrukturer. Att digitalisera innebär alltså inte bara att se till att systemen fungerar – utan att de fungerar säkert.
Det finns också en risk i att säkerheten ofta halkar efter i den snabba innovationsutvecklingen. Projekt drivs på för att snabbt kunna möta användarbehov eller konkurrenskrav – och först i efterhand konstateras att informationssäkerheten inte varit integrerad från början. Detta leder inte bara till större kostnader vid korrigerande åtgärder utan kan också innebära att tillit förloras – hos användare, kunder eller medborgare.
Dessutom behöver inte en säkerhetsincident vara ett resultat av en attack – misstag och tekniska fel kan också leda till informationsläckage och systemstörningar. Nya teknologier, som artificiell intelligens och självkörande fordon, skapar nya säkerhetsutmaningar där manipulation av AI-system kan få allvarliga konsekvenser.
För att möta de höjda kraven på ett systematiskt sätt behövs informationssäkerhet och måste ses som en strategisk grundpelare i hela organisationens verksamhet, inte som ett tillval i efterhand, eller ett problem att lägga över på IT.
Brister i helhetstänk
Ett av de mest genomgående problemen med digitalisering i dagens organisationer är att initiativen ofta drivs som isolerade teknikprojekt snarare än som integrerade verksamhetsförändringar. Det finns en tendens att hoppa direkt till lösningen – att köpa
in ett nytt system, införa en applikation, eller automatisera ett arbetsflöde – utan att först ta ett steg tillbaka och ställa de mer grundläggande frågorna: Varför gör vi det här? Vad ska det leda till? Finns redan ett verksamhetssystem som täcker våra behov? Vad påverkas? Vad riskerar vi?
När helhetstänket saknas blir digitaliseringen fragmenterad. Ett system införs i en avdelning utan hänsyn till hur det påverkar informationsflöden i andra delar av organisationen. Beslut tas utan att säkerställa att dataskydds- och säkerhetskrav är uppfyllda. Nya funktioner lanseras utan att verksamheten hinner med att utbilda personalen eller anpassa sina rutiner. Resultatet blir att den digitala omställningen tappar kraft – inte för att tekniken saknas, utan för att man inte byggde grunden först.
För att motverka detta är informationssäkerhet både ett verktyg och ett tankesätt. Det är ett sätt att använda helheten som en plattform och att sätta verksamhetens behov först, i kombination med att ha en framtidsplan för medvetenhet och flöden.
Informationssäkerhet enligt ISO 27001 bygger på en systematik som kräver att man först förstår verksamheten som helhet: vilka tillgångar man har, hur de flödar mellan olika processer, vilka intressenter som ställer krav, vilka risker som kan påverka förmågan att nå mål, och vilka resurser och ansvar som krävs.
Informationssäkerhet är alltså delvis en struktur för att ställa rätt frågor – innan man digitaliserar.
Till exempel:
- När du kartlägger dina informationsflöden för att kunna riskbedöma dem, upptäcker du också processer som är ineffektiva eller onödigt sårbara
- När du identifierar intressenter och deras säkerhetskrav, får du också bättre beslutsunderlag för prioriteringar
- När du sätter upp mål för informationssäkerhet som kopplas till affärsmål, skapas gemensam förståelse mellan teknik, ledning och verksamhet
För att göra detta på ett bra sätt krävs det att informationssäkerhet vävs in tidigt i digitaliseringsinitiativ. Det innebär bland annat att:
- Säkerhetskrav identifieras i förstudiefasen
- Riskbedömningar görs innan tekniska lösningar införs
- Rollfördelningar och ansvar tydliggörs redan i projektplaneringen
- Organisationer arbetar kontinuerligt med kompetensutveckling inom cybersäkerhet
Informationssäkerhet fungerar på så vis inte som ett hinder för digitalisering – utan som en möjliggörare. Med rätt säkerhetsnivåer kan organisationer våga digitalisera mer, och snabbare, med bibehållen kontroll. Därför fungerar informationssäkerhetsarbetet också som en motor, och en bro, mellan teknik och strategi, mellan verksamhetsförändring och riskstyrning. Det tvingar organisationen att ta ett helhetsgrepp – inte bara på säkerheten, utan på hela sin digitala transformation.
I slutändan handlar det om att bygga ett digitalt samhälle där både teknik och tillit får ta plats. En väl integrerad informationssäkerhetsstrategi möjliggör hållbar digital utveckling – där innovation kan ske utan att riskera grundläggande värden som integritet, tillgänglighet och samhällsstabilitet.
Att skapa värde genom struktur
Informationssäkerhet blir därmed inte bara ett skydd – utan ett verktyg för styrning. Det ger ett språk för att formulera krav, väga risker mot möjligheter och fatta medvetna beslut. Genom att integrera säkerhetsperspektivet redan från start får organisationen inte bara tryggare digitalisering – utan mer träffsäkra investeringar, bättre koordinering och högre förändringskapacitet. Och kanske viktigast av allt: det skapar förtroende. Hos kunder, användare, medborgare och internt i organisationen. För i en tid där digitalisering går snabbt, är tillit en av få saker man inte har råd att förlora.
För att lyckas med digitalisering handlar det inte bara om att införa nya verktyg, applikationer eller automatiserade flöden – det handlar om att bygga en organisation som klarar av att hantera förändring, skydda sina värden och fatta informerade beslut i en komplex teknisk verklighet. I det ligger informationssäkerheten inte som ett sidospår, utan som en central tråd som måste vävas in i hela väven – från strategi till implementation.
Redan i idé- och konceptstadiet bör säkerhetsfrågor lyftas, inte som ett separat perspektiv, utan som en del av kvalitetskriterierna för projektet. Det är först då man kan styra rätt – inte bromsa i efterhand.
Det betyder att organisationen måste bygga in säkerhetsfrågor i:
- projektmetodiken (genom att ha tydliga mätpunkter för riskanalys och kravställning),
- styrningen (där säkerhet finns med som en av projektets framgångsfaktorer),
- upphandlingsprocessen (så att externa system inte skapar nya sårbarheter vid införandet).
Säkerhetsmedvetenhet som verktyg
Tekniska säkerhetsmekanismer som till exempel brandväggar, segmentering, kryptering, MFA och RBAC är grundförutsättningar för att minimera den tekniska risken för hot, men en betydande majoritet av säkerhetincidenter sker på grund av människor, identitet och kultur. Den absolut största risken i en digitaliserad verksamhet är inte att någon hackar sig in – utan att någon på insidan klickar fel, delar fel, eller inte förstår vad som faktiskt behöver skyddas.
Det handlar alltså om att säkra verksamheten i sig – de som ska använda, driva och anpassa de nya digitala lösningarna. Här är det inte bara systemen som ska vara säkra, utan beteendena. Det är individen som hanterar information som avgör:
- om känslig information hanteras korrekt i vardagen,
- om en ny digital process designas med integritetsskydd i åtanke,
- om risker fångas upp i tid – innan de skapar skada.
Och det är här säkerhetsmedvetenheten kommer in. Säkerhetsmedvetenhet är en bärande förmåga. Men säkerhetsmedvetenhet skapas inte med en utbildning per år. Den behöver leva i vardagen, förstärkas genom kommunikation, genom att chefer agerar förebilder, och genom att säkerhetsfrågor integreras i hur verksamheten talar om kvalitet, ansvar och värde. När informationssäkerhet blir en naturlig del i digitaliseringen sker en förskjutning i perspektiv: från att reagera på problem i efterhand, till att bygga hållbarhet från början. Säkerhet blir inte något som hindrar utveckling – det blir ett verktyg för att möjliggöra rätt utveckling. En lösning är inte klar bara för att den fungerar tekniskt – den är klar när den också är säker, förvaltningsbar och begriplig för användarna. På det sättet blir säkerhetsmedvetenhet inte bara en fråga om skydd – utan en nyckel till förändringsförmåga. För i en digital värld där allt förändras snabbt, är det inte bara de mest innovativa som överlever – utan de som förstår vad som är viktigt att skydda, och hur man bygger något som håller över tid.
I en digitalt driven organisation förväntas många anställda idag kunna ställa krav på system, lösningar och tjänster – både internt och externt – trots att de kanske inte har någon djup teknisk kompetens. Det kan handla om att vara beställare av ett nytt verksamhetssystem, att ansvara för en digital tjänst, eller att vara projektledare i ett digitaliseringsinitiativ. Här uppstår lätt en osäkerhet: Hur kan jag ställa rätt krav på IT eller en leverantör om jag inte förstår tekniken bakom? Det är här säkerhetsmedvetenhet kliver fram som en oväntat stark resurs.
Säkerhetsmedvetenhet handlar inte om att själv kunna konfigurera en brandvägg, tolka loggfiler eller skriva krypteringsalgoritmer. Det handlar om att förstå vad som är viktigt att skydda, varför det behöver skyddas och vilka konsekvenser det får om det inte sker.
Denna medvetenhet ger en grundläggande förmåga att identifiera behov, ställa relevanta frågor och känna igen när något saknas – även om man inte kan lösningarna själv.
En verksamhetsansvarig som är säkerhetsmedveten kan till exempel ställa krav som:
- “Hur säkerställer vi att personuppgifter inte riskerar att lämna EU?”
- “Hur loggas användarnas åtkomst till känsliga uppgifter i det här systemet?”
- “Vem ansvarar för att uppdatera systemet om en ny sårbarhet uppstår?”
- “Hur hanterar vi rättigheter för medarbetare som byter roll eller slutar?”
Det är inte tekniskt formulerade krav, men de initierar tekniska lösningar. De är affärsmässiga, praktiska och riskbaserade – och sätter fokus på det som verkligen spelar roll för verksamheten. Det gör att IT eller leverantörer inte kan gömma sig bakom teknisk jargong eller bara leverera funktionalitet – de måste också leverera trygghet och ansvarsfullhet.
I många organisationer finns ett glapp mellan verksamhetens behov och IT-avdelningens lösningar. Det uppstår när kravställare är otydliga eller tysta kring säkerhetsfrågor – ofta för att de inte vet vad som bör efterfrågas. En säkerhetsmedveten person stänger det gapet. De kan översätta verksamhetens känslor av risk och oro till konkreta frågor som går att hantera i ett projekt.
Till exempel: En chef för HR kanske inte vet vad datakryptering innebär, men om hon förstår att persondata är känslig och att ett läckage kan skada både individer och organisationens rykte, kan hon kräva att all sådan information hanteras enligt dataskyddsprinciper. Hon kan be om underlag som visar hur dataskyddet är implementerat, begära rutiner för incidentrapportering och efterfråga avtal som reglerar ansvar.
På så sätt blir säkerhetsmedvetenhet ett språk mellan verksamhet och teknik. Det gör att fler personer i organisationen kan ta ansvar för säkerheten – inte genom att göra allt själva, utan genom att veta vad de ska kräva och varför.
När fler i organisationen börjar ställa frågor om säkerhet, integritet och tillgänglighet – oavsett teknisk bakgrund – sätter det också en kultur: “Här bryr vi oss om att göra rätt från början.” Det leder till bättre dialog med leverantörer, bättre avvägningar i projekt och färre överraskningar i förvaltning. Det minskar risken att informationssäkerhet blir en broms senare – eftersom den redan fanns med i första meningen av kravspecifikationen.
Och det visar att säkerhetsmedvetenhet inte bara är en skyddsfunktion – utan en strategisk tillgång i en digital värld där det viktigaste man kan ställa krav på, är trygghet.
Sammanfattningsvis
Digitalisering är inte bara en teknisk övergång – det är en djupgående förändring av hur organisationer fungerar, kommunicerar och skapar värde. Det handlar om att göra verksamheten mer effektiv, mer tillgänglig och mer relevant i en föränderlig omvärld. Men samtidigt som digitalisering öppnar nya möjligheter, skapar den också nya sårbarheter. Det är i detta spänningsfält som informationssäkerhet spelar en avgörande roll – inte som ett hinder, utan som en möjliggörare.
När digitaliseringen drivs framåt i snabb takt finns en uppenbar risk att säkerhetsfrågorna kommer in för sent. System och tjänster kan utvecklas utan tydlig koppling till verksamhetens riskbild, utan att det finns rutiner för hur data ska skyddas, eller ansvar för vem som gör vad. Resultatet blir lösningar som kanske fungerar tekniskt – men som inte är hållbara, trygga eller anpassade efter de krav som verksamheten och omvärlden faktiskt ställer.
Här blir informationssäkerhet ett verktyg för helhetstänk. Genom att väva in säkerhet redan från start i digitaliseringsarbetet tvingas organisationen tänka i andra banor: Vad är det vi egentligen vill skydda? Vad är det värsta som kan hända? Hur vet vi att våra leverantörer lever upp till våra krav? Den typen av frågor lyfter blicken – från att bara handla om funktion, till att också handla om ansvar, kontinuitet och förtroende.
Men informationssäkerhet är inte ett expertområde som bara IT eller säkerhetschefen ska förstå. Det måste ägas av hela organisationen. Därför blir säkerhetsmedvetenhet en nyckel. När fler medarbetare – oavsett teknisk bakgrund – börjar förstå värdet av information, vikten av tillförlitliga system och riskerna med slarv eller okunskap, förändras kulturen. Då börjar rätt frågor ställas, rätt krav formuleras, och rätt beslut fattas.
Det är också där kravställningen börjar bli relevant. Med säkerhetsmedvetna beställare kan verksamheten sätta agendan – både gentemot interna IT-funktioner och externa leverantörer. I stället för att passivt ta emot färdiga lösningar, ställer man krav som grundar sig i verkliga behov, risker och regelverk. Och det är just där informationssäkerhet får sin roll som ett affärsverktyg: det hjälper organisationen att formulera vad som är viktigt, vad som ska skyddas och vad som inte får gå fel.
När informationssäkerhet integreras i hela digitaliseringsprocessen – från idé till drift – skapas inte bara tryggare lösningar. Det skapas lösningar som är mer hållbara, mer anpassade efter verksamhetens mål, och mer motståndskraftiga över tid. Det är då digitaliseringen verkligen lyckas: när den inte bara driver förändring snabbt, utan också säkert, medvetet och med förmåga att stå emot de risker som följer med det nya.
